Träff med placeringsveteraner

03.06.2015

Börsstiftelsens verkställande direktör Sari Lounasmeri bjöd in placeringsveteraner för att diskutera situationen på marknaden. SP 500-indexet som beskriver aktiemarknaderna i USA är inne på sin tredje längsta ökning på hundra år. Vad ska privata placerare tänka om detta?

Finlands topplacerare kräver knappast någon introduktion: på plats är Seppo Saario, Tomi Salo, Jarmo Leppiniemi, Jarl Waltonen och Erkki Sinkko. Det lönar sig att lyssna på denna expertgrupp, eftersom de både kan sin teori och teknisk analys, och framförallt har de idkat aktieplacering i tiotals år.

I Europa och också i Finland finns det talrika tecken på att intresset för aktiesparandet ökar kraftigt. Lounasmeri frågade, om man ska oroa sig eller glädjas över att placerandet förekommer allt mera i rubrikerna?

Salo var först med att inleda diskussionen genom att konstatera att de stora massorna äntligen har kommit igång. Han ser det som ett tecken på att ökningen inlett slutspurten.

– Jag väntar på sommarens rabatterade försäljningar, eftersom sådana har förekommit under de senaste fem somrarna. Kanske har de redan börjat. Då har man nytta av dividendpengar, säger Sinkko.

Amerikanska SP 500-indexet har vuxit i redan sex år och fortfarande går det uppåt. En ordentlig korrigeringsmanöver har tillsvidare uteblivit. I november sjönk kurserna i ungefär tre veckor och köpivern var enorm, då den rabatterade försäljningen kom igång efter många år, säger Salo.

OMX Helsinki-indexet på Helsingforsbörsen uppvisade i början av året kraftig tillväxt. Enligt Waltonen har ökningen skett oberoende av fundamenten. Med fundamenten avser han ett företags effektivitet, balans, marknadsvärde och förhållandet mellan dessa.

– Pressen tittar endast på P/E-talet och uppdaterar dess nivå. Mätt med P/B-talet är börsens värde 2,0. Det genomsnittliga värdet på lång sikt i Finland är 2,1 och i Europa 1,8, så beträffande det bokförda värdet ser jag ingen övervärdering.

När Europeiska centralbanken inledde sina stimulansåtgärder, tog kurserna ett skutt uppåt. I denna situation tycker Leppiniemi att det är intressant att stegringen var så stor redan då när man började köpa upp statliga skuldebrev.

– Det här visar att marknaderna inte är så effektiva. Informationen om att man vidtar stimulansåtgärder gavs i god tid och man fattade också ett beslut om det, säger Leppiniemi.

Köpet av skuldebrev fortsätter tills Europeiska centralbanken når knappa två procent av sitt inflationsmål.

– Det är värt att fråga om det är möjligt att få till stånd en inflation ens genom att ösa ut pengar, då det varken finns efterfråga eller investeringar, konstaterar Leppiniemi.

Ska man bromsa eller trycka på gasen?

– Vem köper då kurserna sjunker och vem då de stiger? Hur går ni till väga för att hitta rätt tidpunkt, frågar Lounasmeri.

Waltonen fattar tömmarna och talar för hela gruppen genom att konstatera att det knappast finns några aktiva börsmäklare bland dem.

– Alltså ni säljer aldrig, utan ni köper alltid mera. Befinner vi oss nu i en sådan situation att man borde bromsa upp köpen, inflikar Lounasmeri en fråga.

Leppiniemi kvitterar för sin del att det alltid lönar sig att vara med på marknaderna. Men det kommer tider då det är skäl att lägga köpen på is. – Jag säljer när jag behöver pengar.

– Bäst klarar sig placerare som köper aktier direkt, diversifierar portföljen och aldrig säljer, säger Saario.

Han hänvisar till sin bok Miten sijoitan pörssiosakkeisiin (Hur placerar jag i börsaktier), som till och med kallats för placerandets bibel. I den finns bland annat en sex månaders regel, enligt vilken kurserna alltid stiger från november till april.

– Detta år har följt statistiken till pricka. Fenomenet har haft en träffsäkerhet på 80 procent, säger Saario.

Sinkko påminner att OMX-prisindexet inte beaktar dividender, i motsats till avkastningsindex. För honom är aktiesparande en gemensam familjehobby och aktier kan man köpa oavsett årstid.

– Alltid kommer det några dåliga på köpet. Man måste skilja agnarna från vetet, liksom Neo Industrial, säger Sinkko.

Under två dagar köpte han alla aktier som han fick för 75–94 cent och kompenserades för sitt drag. Sinkko konstaterar lugnt att priset ändå inte steg mer. I Sverige fick placerarna betala över tre euro för samma aktie.

– I litteraturen känner man senare till detta som Sinkkos bubbla, skämtar Leppiniemi.

Lounasmeri försöker ännu en gång luska ut av placeringsveteranerna om de har varit på uppköp. En kort frågerunda visar att deras köpkorgar är ganska måttfulla. Salos senaste köp gjordes i september, Waltonen köpte Nokia-aktier när kursen sjönk.

Waltonen ger Taalerintehdas och eQ mycket beröm, då dessa är de intressantaste bolagen på Helsingforsbörsen. Han anser att de är en bra plats för privatplacerare.

– Om jag har köpt något, så har jag också sålt det, förklarar Waltonen hur han för närvarande balanserar sin portfölj.

Mitt i den livliga diskussionen ställer Waltonen frågan: Vilket lands börs har stigit mest i början av året? Leppiniemi tar an frågan och svarar rätt. Det är Ryssland, som också sjönk mest ifjol.

Rysslandsrisken väcker diskussioner också bland erfarna placerare. Om den realiseras blir det bråttom.

Vilseledande fonder

Största delen av finska hushålls förmögenhet har alltid funnits i fastigheter och besparingar. Det finns ett tydligt intresse för aktieplacering men den karga sanningen är att det är uttryckligen antalet privatplacerare som håller på att minska.

I Finland har man talat mycket om betydelsen av folkkapitalism. Också i en sådan situation placerar en finländsk placerare i praktiken sina pengar på banken och inte direkt i företag genom att köpa deras aktier eller masskuldebrev, även om det finns få placeringsalternativ under tider av noll ränta.

Vad är det fråga om, då andelen fondsparare i den ena vågskålen på motsvarande sätt ökar, frågar Lounasmeri placeringsveteranerna. Är det fråga om en viss marknadsvisdom?

Salo undrar om inte hushållen blivit försiktigare, då de lovprisade bolagen som Nokia, Outokumpu och Talvivaara har haft så svag kursutveckling.

Leppiniemi anser att det tydligt beror på bankernas affärer. Bankrådgivare som säljer fonder har stränga resultatmål och med dem i siktet är försäljningen viktigast.

– Fonderna är nog bra för banker men inte placerare, kvitterar Leppiniemi.

Också Sinkko tycker att det är frustrerande hur bankerna trugar sina produkter.

Ur bankens synvinkel är aktier dåliga i och med att de är transparenta.

– I Finland ingår i ter-talen endast fondkostnader, handelskostnader uppges inte, klandrar Leppiniemi.

Då fondbolagen en gång gör bra resultat lönar det sig för placeraren att köpa aktier av banker som sköter dem, menar veteranerna.

Tuffa tider för regeringen

De pågående regeringsförhandlingarna får diskussionen att hetta till. Lounasmeri ber placeringsveteranerna att skicka sina hälsningar till den nya regeringen.

Veteranerna frustreras av att man till följd av dåliga beslut beskattar dividender dubbelt. Det börjar kännas som bestraffning och framförallt som en orättvisa.

Politikerna kritiseras för att de inte kan läsa en balans eller resultaträkning. Diskussionsdeltagarna är också förundrade över att så få politiker äger börsaktier.

En del politiker har också i offentligheten berättat att de ser börsen som en spelplan för chanstagare, där målet är snabba vinster. Börsens ursprungliga syfte har tydligt fördunklats. Genom att börsnotera sig söker företag finansiering såväl genom aktieemissioner som med andra instrument.

Ett konkret förslag till regeringsförhandlarna är att göra små börsdividender skattefria för mottagaren. På sådant vis skulle vi få fler aktiesparare. Salo betonar att det är också fråga om en gest, genom vilken regeringen visar att man uppskattar folkkapitalism.

Under de senaste fyra åren har skattesatsen för kapitalinkomster ökat från en platt skatt på 28 procent till en progressiv skatt på 30–33 procent. Mest har man stramat åt beskattningen av börsdividender. År 2011 var dividendskatten 19,6 procent. Fyra år senare, år 2015, betalar dividendmottagaren en skatt på 25,5–28,1 procent beroende på dividendens storlek. Den stränga dividendbeskattningen gäller uttryckligen börsdividender. I Finland finns ett exceptionellt skattesystem, där dividendbeskattningen beror på om ett företag finns på börsen eller inte.

Sinkko tycker att det är dåligt beslut att man tidigare beslöt att skilja på företagens inkomstskatt och kapitalskatt. Efter detta sänktes företagens inkomstbeskattning medan kapitalinkomstbeskattningen ökade.

Lounasmeri tar upp det största problemet i dagens system som är noteringströskeln som dividendbeskattningen leder till. Leppinimemi betonar att det trots detta är viktigt att uppmuntra små företagare. Waltonen konstaterar att unga tillväxtföretagare inte gynnas av det nuvarande systemet som är bundet till nettoförmögenhet, utan mer av till exempel en höjning av mervärdesskatteskyldighetens nedre gräns.

– Dividendbeskattningens nuvarande modell gynnar gamla pengar, inte nytt kapital, summerar Waltonen.

Lounasmeri önskar att dividendbeskattningen förnyas så att företagen hamnade inom hushållens räckhåll utan en skattetröskel och under placerarnas beskydd på börslistan.

– Att inkludera företag från First North-listan bland onoterade företag som omfattas av den förmånligaste dividendbeskattningen skulle vara en bra första åtgärd, om man inte genast vill ge sig in på en helhetsreform, funderar Lounasmeri.

Både skattefriheten av små börsdividender och First North-bolagens dividendskattebehandling ingick i vallöftena som gavs av partierna som nu är i regeringsförhandlingarna.

 

Comments