Börsstiftelsen

måndagen den 10 november, 2003

Hur väljer jag ränteplacering?

Sisältö

1. Hur väljer jag ränteplacering?
2. Ränteplaceringar som del av den övriga förmögenheten
3. Direkta ränteplaceringar
4. Räntefonder
5. Spar- och pensionsförsekringar
6. Hur välja objekt?
7. Bedömning av avkastning, risk och likviditet
8. Beskattningen av ränteinkomster
9. Hur skall jag placera, hur får jag pengarna tillbaka
10. Ordförtecking

Ränteplaceringar som del av den övriga förmögenheten

Taggar: Guider, Ränteplacering

Hushållens sparobjekt har under de senaste åren blivit mångsidigare. Allt fler förhåller sig metodiskt till sparande och placering av sparmedel och utgår från fördelningen av hela förmögenheten. Den övriga förmögenheten inverkar på valet av nya objekt och på det, vilka egenskaper hos placeringsobjekten det är värt att fästa uppmärksamhet vid. Målsättningen är att sprida sparmedlen exempelvis så att avkastningen är god i olika konjunkturfaser, att riskerna skiljer sig från varandra och att en del av besparingarna snabbt kan omvandlas till kontanter.

Realplaceringar

Den egna bostaden är de flesta familjers viktigaste och långvarigaste sparobjekt och förmögenhetens hörnsten. Många äger dessutom en fritidsbostad, eventuellt en placeringsbostad eller skog. Eftersom man vanligen inte vill avstå från dessa realplaceringar och medel inte snabbt kan lösgöras från dem, håller man besparingar också som penningplaceringar, dvs. finansplaceringar.

Dessa är i allmänhet lättare att omvandla till kontanter. Om all förmögenhet är fast i realegendom, kan även en förmögen person råka i penningknipa.

Finansplaceringar

Finansplaceringar och -förmögenhet är aktier, objekt som avkastar ränta, placeringsfonder samt spar- och pensionsförsäkringar. Placeringsfondsandelarna, aktierna samt en del av ränteobjekten är snabbt omvandlade till kontanter. Ofta är penningplaceringarna också lättare att sköta än realplaceringarna. Indelningen i ränte- och aktieplaceringar

Med tanke på finansförmögenhetens tillväxt är det avgörande, i vilken proportion medlen indelas i ränteavkastande objekt, såsom depositioner och masslån samt aktier. Med ränteplaceringar strävar man efter att sparmedlen bibehålls oförändrade och efter en skälig avkastning samt reserverar sig för de kostnader som man känner till. Med aktieplaceringar vill man däremot höja avkastningen på besparingarna, eftersom aktier på lång sikt är det bäst avkastande alternativet. Avkastningen av aktieplaceringar kan på kort sikt variera mycket och aktiespararen måste också reservera sig för att han inte får tillbaka hela den summa han placerat.

På valet av andelen ränte- och aktieplaceringar inverkar var och ens personliga inställning till risktagning samt den beräknade placeringstiden. En tumregel är att ju närmare i tiden det sannolika behovet av medlen är, desto större bör andelen ränteplaceringar vara och på motsvarande sätt ju längre placeringstiden är, desto större andelen aktier. Det är skäl att nu och då ompröva proportionen när det sker förändringar i livssituationen.

Ränteplaceringarna avkastar i allmänhet bra när aktiekurserna är på nedgång och tvärtom. Därför är det skäl att dela på förmögenheten i både aktier och ränteobjekt. När man har placeringar i bådadera, kan man välja vilket objekt man avstår från. Det är till exempel inte nödvändigt att sälja aktier med förlust, utan man kan avstå från ett ränteobjekt och invänta bättre tider för en aktieförsäljning.

Ränteplaceringarna avkastar i allmänhet bra när aktiekurserna är på nedgång och tvärtom. Därför är det skäl att dela på förmögenheten i både aktier och ränteobjekt. När man har placeringar i bådadera, kan man välja vilket objekt man avstår från. Det är till exempel inte nödvändigt att sälja aktier med förlust, utan man kan avstå från ett ränteobjekt och invänta bättre tider för en aktieförsäljning.

• Föregående: Hur väljer jag ränteplacering?
• Följande: Direkta ränteplaceringar