Börsstiftelsen

måndagen den 10 november, 2003

Hur väljer jag ränteplacering?

Sisältö

1. Hur väljer jag ränteplacering?
2. Ränteplaceringar som del av den övriga förmögenheten
3. Direkta ränteplaceringar
4. Räntefonder
5. Spar- och pensionsförsekringar
6. Hur välja objekt?
7. Bedömning av avkastning, risk och likviditet
8. Beskattningen av ränteinkomster
9. Hur skall jag placera, hur får jag pengarna tillbaka
10. Ordförtecking

Direkta ränteplaceringar

Taggar: Guider, Ränteplacering

Det finns nuförtiden många alternativ bland ränteobjekten. Av de direkta ränteplaceringarna är depositioner och masskuldebrev de lämpligaste för privatpersoner. Det ges ytterligare fler alternativ för sammanslutningar, som placerar stora summor, än för privatpersoner, som ofta kan placera i dem via räntefonder, se nästa kapitel. I detta kapitel behandlas direkta ränteplaceringar.

Vid valet av ränteobjekt bör man såsom vid all annan placering fästa uppmärksamhet vid risken, avkastningen och kostnaderna i samband med placeringsobjektet samt vid likviditeten, dvs. hur snabbt pengarna fås disponibla. Det egna sparmålet och -tiden är de viktigaste faktorerna som påverkar valet. På dem beror det, vilka risker man kan ta och hur snabbt man måste förfoga över pengarna.

Alla vill eller kan inte ta risker över huvud taget, framför allt om man inte har råd att förlora något av de placerade medlen. Då är det klokt att välja något av de trygga ränteobjekt, vilka inte påverkas av förändringar på marknaden. Om placeringen får vara förlustbringande ens tillfälligt, ökar valmöjligheterna för ränteobjekten.

Depositioner

Placeringsdepositionerna är ofta tidsbundna. Räntan blir i allmänhet bättre ju längre placeringstiden är. Räntan kan också fastställas enligt placeringstiden så att den stiger stegvis då depositionstiden blir längre. Även storleken på depositionen inverkar på räntan. En bankdeponent får tillbaka hela det penningbelopp han placerat och känner ofta till räntan på förhand. En tidsbunden deposition kan lyftas först efter den överenskommna tiden, annars går en del av räntan förlorad.

Risken att förlora en deposition i välkända och solida banker är tämligen liten. Om en finländsk bank skulle gå i konkurs, garanteras återbetalningen av deponentens besparingar upp till 25 000 euro. Då man gör utländska depositioner är det skäl att ta reda på om banken säkert är solid och om det existerar ett depositionsskydd.

De utländska depositionerna skiljer sig från den inhemska beskattningen, se beskattningen av ränteinkomster.

Risker

- riskfritt i en solid bank
- valutakursrisk i depositioner utanför euroområdet
- risk för inflation vid långvarigt sparande

Avkastningen

- lägst av ränteobjekten

Kostnaderna

- skatt på ränteinkomst 29 %
- inga andra kostnader, utom om en tidsbunden deposition lyfts före förfallodagen

Likviditeten

- går att lyfta genast eller på förfallodagen

Lämpligaste placeringstiden

- lämpar sig bäst för korta placeringar
- placeringstiden påverkar avkastningen

Masskuldebrev

Placeringar i masskuldebrev erbjuder i allmänhet bättre avkastning än depositionerna. De lämpar sig bäst för sparande som omfattar några år. Risknivån på masskuldebrev varierar från riskfri till tämligen stor risk. Vid traditionella masslån får man i allmänhet tillbaka det kapital man placerat samt den uppgivna räntan. De låneformer som ligger mellan aktier och masslån förutsätter något mera insikter och vaksamhet. Statens obligationer är i allmänhet en riskfri placering. Största risken förknippas till så kallade high yield-lån eller skräplån, se ordlistan. Men mellan dem ryms många riskalternativ.

Vad är ett masslån?

Bolag, staten, kommunerna och andra sammanslutningar kan uppta lån av allmänheten genom att emittera masskuldebrevslån, kortare masslån. Nuförtiden är den minsta summa som kan placeras i allmänhet 1 000 euro, dvs. knappt 6 000 mark, men i många lån kan minimisumman vara betydligt högre. Lånet kan tecknas till minimibelopp eller en multipel av minimi.

Lånevillkor

Låntagaren, dvs. emittenten, meddelar lånevillkoren, dvs. lånetiden och den nominella räntan när lånet erbjuds allmänheten till teckning. Lånet betalas tillbaka antingen som årliga amorteringar eller som en engångsbetalning vid lånetidens slut. Med de flesta masskuldebrev kan man idka handel under lånetiden.

Om emittenten är ett företag måste det offentliggöra tillräcklig information om sin verksamhet, för att placeraren skall kunna bedöma bolagets förmåga att återbetala lånet. För en del masslån skaffar företagen bankgaranti, varvid garanten ansvarar för återbetalningen, om företaget inte självt är kapabelt till det.

Emittenter

Emittenterna av masslån kan grovt indelas i offentliga samfund och andra emittenter. Till offentliga samfund hör till exempel staten och kommunerna. Övriga emittenter är i huvudsak banker och andra företag.

Masslånets avkastning

Den avkastning placeraren får består av räntan och den eventuella försäljningsvinsten eller -förlusten, om han avstår från sitt innehav under lånetiden. Räntan på masslån utbetalas vanligtvis en gång per år.

Vid teckningen av lånet uppges både den nominella och den effektiva räntan, som fås om man räknar ut hur mycket räntan enligt den nominella räntan avkastar på det pris som erlagts för masslånet, dvs. emissionskursen. När masskuldebrevets teckningspris avviker från det nominella priset, dvs. 100 procent, stiger eller sjunker den effektiva räntan.

Exempel

Masskuldebrevets kurs är vid teckningen 102%, varvid placeraren måste betala 10 200 euro för ett masskuldebrev på 10 000 euro. Lånets nominella ränta är 5%. Den effektiva räntan fås på följande sätt:

Belopp betalt för masskuldebrevet 10 200 euro
Nominell ränta 5 %, dvs. 500 euro Den effektiva räntan är (100 x 500)/10 200 = 4,9%
Om masskuldebrevets kurs vore 98%, skulle den effektiva räntan bli 5,1%.

Den beräknade avkastningen kan också sjunka, om lånet säljs mitt under löptiden. Kostnaderna för försäljningen sänker avkastningen och en höjning av den allmänna räntenivån har kunnat sänka skuldebrevets försäljningsvärde under det nominella värdet. Ingen risk för en försäljningsförlust finns om man håller skuldebrevet hela lånetiden och om emissionskursen inte har varit över 100. En inflation kan tära på realavkastningen framför allt av långvariga lån.

Den lägsta räntan betalas i allmänhet på statens obligationer. Utvecklade industriländer betraktas som säkra återbetalare av lån, varför eventuella skillnader i avkastningen av deras lån beror framför allt på likviditeten, dvs. på hur lätt man kan sälja eller köpa dem och ibland också på valutakursen eller kreditrisken. Andra emittenter än staten är tvungna att betala högre ränta till placerarna, dvs. en så kallad riskpremie, vilken utgör ersättning för risktagningen. Ju större risk som är förknippad med återbetalningen av ett lån, desto högre ränta måste emittenten betala.

Risker

Den största risken som är förknippad med en placering i ett masskuldebrev är osäkerheten om lånets återbetalning, dvs. kreditrisken. Det är skäl för placeraren att fästa uppmärksamhet vid vems masskuldebrev man har för avsikt att placera i, om lånet har säkerhet och vid vilken ställning masslånet har vid bolagets likvidation eller konkurs. Arten av lån (se nedan) upplyser om placerarens ställning i dessa situationer. Den som skyr risker väljer en mindre avkastning och en större säkerhet. De säkraste alternativen är masslån emitterade av staten och andra offentliga samfund. Lån, som är förenade med den största risken, är företagens traditionella masslån och kapitallån.

Masskuldebreven har olikheter

Masslån som enbart avkastar ränta är de traditionella masslånen, såsom obligationer och debenturer. Aktiebundna lån är options- och konvertibla skuldebrevslån, vilka är en mellanform mellan aktier och masslån. En mellanform är också aktieindexlånen.

Staten emitterar avkastnings- och serieobligationer, av vilka de förstnämnda är avsedda för privatpersoner. Minimiteckningen för dem är 1 000 euro och för de sistnämnda 100 000 euro. Löptiden för avkastningsobligationerna är i allmänhet 2-4 år. De utbetalas på förfallodagen som ett belopp, men räntorna betalas årligen. Numera emitteras obligationerna som värdeandelar.

Debenturlån emitteras i allmänhet av företag. Risken för innehavare av debenturer är större än för innehavare av obligationer, eftersom debenturernas ställning vid företagets konkurs är sämre än för bolagets övriga förbindelser, men bättre än aktieägarnas.

Nollkuponglån är sällsynta hos oss. Lånen har fått sitt namn av att det under lånetiden inte betalas ränta på dem. Nollkupongslånen anskaffas under det nominella värdet, men de återbetalas efter lånetiden till det nominella värdet, varvid avkastningen består av skillnaden mellan tecknings- och återbetalningspriset.

• Föregående: Ränteplaceringar som del av den övriga förmögenheten
• Följande: Räntefonder