Hur välja objekt?

måndagen den 10 november, 2003

Hur väljer jag ränteplacering?

Sisältö

Valet av placeringsobjekt är alltid individuellt och därför är det skäl att innan valbeslut fattas tänka över sin egen situation och målsättning. Vid valet bör man fästa uppmärksamhet vid risken, avkastningen och kostnaderna samt likviditeten. Det beror på sparmålet och spartiden vilka risker man kan ta.

Placeringstid

Valet av ränteplacering blir lättare om placeraren vet när han behöver de medel han placerar. Så är inte alltid fallet. Genom en precisering av placeringstiden kan avkastningen förbättras eftersom ränteavkastningen för många objekt stiger när placeringstiden blir längre. Då kan man också undvika kostnader som åsamkas av att försäkringen avbryts i förtid. Det är alltid skäl att tänka över om man med största sannolikhet behöver pengarna mycket snabbt eller om man har tid att vänta till exempel den tid en försäljning kräver.

En del objekt lämpar sig bäst för kortvarigt sparande andra för långvarigt, några lämpar sig också för en obestämd placeringstid. Lämpliga placeringsobjekt för privatpersoners kortvariga ränteplaceringar är depositioner och placeringsfondsandelar. Samfund kan placera också i penningmarknadsinstrument, såsom i statens skuldförbindelser samt i placerings- och företagscertifikat, se ordförteckningen. Privatpersoner kan placera i dessa objekt via placeringsfonder. Som långvariga ränteplaceringar lämpar sig bland annat masskuldebrev och placeringsfondsandelar.

Hur är det med räntevisionen?

Om placeraren har förmåga och djärvhet nog att uppskatta den kommande ränteutvecklingen eller den så kallade räntevisionen, kan han utnyttja denna bland annat när han överväger på hur lång tid han vill binda sin placering till en viss avkastning.

Om placeraren bedömer att räntenivån sjunker, lönar det sig att placera i ett objekt med fast ränta och helst i ett som betalas tillbaka på en gång. Då drar hela placeringen nytta av den höga räntenivån under en längre tid. Om lånet skulle amorteras årligen, blev man tvungen att omplacera amorteringarna till en lägre ränta än tidigare.

För den däremot som förväntar sig att räntenivån stiger lönar det sig att välja ett objekt med rörlig ränta eller placera bara för en kort tid, för att få njuta av en högre avkastning möjligast tidigt.

Riskspridning

Ränteplaceringarnas marknadsräntor rör sig i allmänhet i samma riktning och därför drar man inte i det avseendet lika stor nytta av en riskspridning som vid en aktieplacering. Avkastningen kan förbättras om man diversifierar i tiden, dvs. gör placeringarna under olika tider och väljer alternativ som förfaller vid olika tidpunkter. Dessutom kan man välja objekt med både fast ränta och rörlig ränta.

Man kan behärska de risker som är förknippade med ränteplaceringar om man placerar i objekt både med låg risk och med hög risk. Placeringsfonderna erbjuder goda färdiga alternativ för riskspridning både i tiden och i enlighet med riskerna för ifrågavarande objekt.

Exempel

Maja Mark sparar för en dyr semesterresa, till vilken pengarna borde ha sparats inom knappt ett år. Eftersom hon inte har andra besparingar, har hon inte råd att förlora något av pengarna. Pengarna måste vara disponibla när resan ska betalas.

Maja Mark överväger om hon skall hålla pengarna på konto eller om hon skall våga placera i en kort räntefond, vars avkastning har varit klart högre än depositionskontots. Hon räknar med att det uppbärs arvode för andelarnas teckning och inlösen vilket äter upp en del av avkastningen. Därutöver förefaller räntorna att variera avsevärt vilket får Maja att tveka ännu mera än förut. Hon vill inte ta risken att inte för fondandelarna få tillbaka den summa hon placerat. Maja nöjer sig med bankkontot.

Mats Mark har börjat spara för körkort, som han kan få efter två år. Som boägg har han en tredjedel av det belopp som körskolan kostar och som han fått i konfirmationspresent. Pengarna behöver han i två eller tre rater. Mats söker efter ränteplaceringar som är bättre än ett depositionskonto, men hoppas få alla sina besparingar tillbaka.

Mats Mark överväger valet mellan en lång och en kort räntefond. Avkastningen av en lång räntefond skulle sannolikt vara bättre än av en kort. Han bedömer att räntemarknaden är ganska osäker så att om det går dåligt kan värdet på fondandelarna från den långa räntefonden sjunka just när han borde betala körskolan. Mats stannar för en kort räntefond som placerar på euroområdet.

Tove Trygg har vant sig vid att placera i statens obligationer. Deras antal har under årens lopp vuxit eftersom hon alltid har återplacerat summan med ränta i obligationer. Räntorna har varierat men Tove har inte velat lyssna till sin banks rekommendationer om andra alternativ eftersom hon tycker att obligationen är en bekväm och lättskött placering och avkastar enligt henne lämpligt.

Eva och Erik Euro har sålt sin fritidsbostad och planerar att efter 3-4 år bege sig ut på en längre resa för att fira ett sabbatsår. De vill inte riskera besparingssumman, men borde få en god ränta.

Paret Euro överväger om det skulle löna sig att placera 10 000 euro i ett lån denominerat i kronor, eftersom dess ränta är 2 procentenheter högre än en i euro denominerad obligation. Lånetiden är tre år.

Ränteskillnaden skulle vara 600 euro på tre år. Erik beräknar att om eurons kurs skulle stärkas och man för kronorna om tre år fick mindre euro än vid placeringsögonblicket, kunde kursförlusten gott och väl överstiga räntenyttan.

Å andra sidan om euron försvagas kunde de få kursvinst på sin placering. Förändringar i valutakurserna påverkar också de erhållna räntebeloppen. Paret Euro besluter att inte ta valutarisken och förkastar den i kronor denominerade obligationen.

Eva och Erik bestämde sig för att undersöka de alternativ placeringsfonderna erbjuder. Eftersom placeringstiden är 3-4 år anser de att en lång räntefond kunde vara ett gott alternativ. För att öka avkastningen stannar de för en fond som placerar förutom i lån av offentliga samfund även i företagslån.

Pelle Profet har ärvt en större summa pengar. Han har prövat på aktieplacerande, men kommit till att han inte uthärdar kursnedgångar, varför han beslöt sig för att placera i ränteobjekt. Han kunde nog också tänka sig att ta någon risk, eftersom han inte har planerat att använda sitt arv på något speciellt sätt. Pelle följer regelbundet med de ekonomiska nyheterna och är av den åsikten att han kan förutse centralbankernas politik och räntemarknadens rörelser. Pelle vill utnyttja sin räntevision vid sina placeringar.

Pelle Profet har kommit till den slutsatsen att följande år förblir räntorna så gott som oförändrade. Därefter börjar den ekonomiska tillväxten bli långsammare och räntorna börjar sjunka. Pelle besluter sig för att placera en del i ett masskuldebrev med fast ränta. Pelle placerar en del av sina pengar i ett företags masskuldebrev, eftersom dess ränta är klart bättre än det statliga lånets. Han har följt med företagets utveckling och tror att företaget är mycket kreditvärdigt. Pelle intresserar sig bland placeringsfonderna också för specialplaceringsfonder, eftersom deras avkastningsförväntningar är de bästa. Han har möjlighet att ta risk. Han väljer en high yield-räntefond.

Nina och Nils Nokia har varit aktiesparare. De har en egen bostad, sommarstuga, en präktig aktieportfölj och besparingar som motsvarar ett par löner på konto. Paret Nokia har beslutat sig för att så småningom ändra sommarstugan till vinterbostad. Reparationen av fritidsbostaden är avsedd att finansieras med aktieförsäljning. Reparationerna skall förläggas över ett par år, varför pengar behövs i flera poster under 2-3 år. Allt borde vara färdigt senast när Nina och Nils pensionerar sig helt efter fem år.

Eftersom Nina och Nils antar att aktiemarknaden snarare kommer att sjunka än att stiga, besluter de sig för att sälja aktier till det belopp som enligt kostnadsförslagen behövs för reparationerna. Av de medel de får för aktierna lämnar de på bankkontot vad de behöver för innevarande år. Den summa de behöver under några följande år placerar de i en kort räntefond, varifrån de vid behov kan lyfta pengar. Nokias överväger att placera den summa de tänkt för renoveringens slutskede i ett aktieindexlån. De kommer emellertid till det resultatet att eftersom de ändå får aktier över placerar de i ett masskuldebrev med låg risk vilket förfaller om fyra år.

När Nina och Nils pensionerat sig har de renoveringarna gjorda och aktieportföljen är ännu relativt stor, men den ger små dividendinkomster. Ninas pension är liten, eftersom hon länge stannade hemma och skötte barnen. Pensionerna räcker till för det dagliga livet, men inte riktigt för utlandsresor och inte heller för eventuella dyra vårdåtgärder. Aktiekurserna står högt. Nokias besluter sig för att sälja hälften av sina aktier och placera inkomsterna från försäljningen i ränteobjekt, från vilka de går att vid behov lyfta snabbt. De placerar en del i en kort räntefond och en del i en lång räntefond eftersom de inte vet när de eventuellt kommer att behöva pengarna.

Tina och Tom Arbetstagare är föräldrar till två små barn. Deras studier drog ut på tiden så, att de var nästan 30 år fyllda då de kom ut i arbetslivet. Först då började de tjäna in till lagstadgad pension.

Tina stannade för fyra år sedan hemma efter det första barnets födelse och har för avsikt att vara vårdledig ytterligare några år. Tina tjänar inte in till lagstadgad pension för den period som hon är vårdledig. De intjänade lagstadgade pensionerna som i sinom tid betalas ut till.

Tom och Tina vållar dem huvudbry. De besluter att teckna en frivillig pensionsförsäkring för vardera, med vilka de kan komplettera sina lagstadgade pensioner och gå i pension redan vid fyllda 60 år. Sparandet underlättas av att så länge Tina är hemma och sköter barnen drar Tom i beskattningen av från sina egna förvärvsinkomster också Tinas försäkringspremier.