Börsstiftelsen

torsdagen den 27 augusti, 2009

Placerarens skatteguide 2009

Sisältö

1. Placerarens skatteguide 2009
2. Huvuddragen i beskattningen
3. Huvuddragen i beskattningen av privatpersoner
4. Komplettering av skattedeklarationen
5. Beskattningen av placeringsavkastning
6. Beskattningen av försäkringsplaceringar
7. Beskattningen av försäljningsvinster
8. Ränteavdrag och underskottsgottgörelse
9. Beskattningen av arv och gåva
10. Skatteplanering
11. Skatteskalorna
12. Ordlista

Beskattningen av försäljningsvinster

Taggar: Guider, Skatteguide

Försäljnings-, dvs. överlåtelsevinst

Det finns två sätt att räkna ut överlåtelsevinsten: från försäljningspriset avdras den verkliga anskaffningsutgiften eller alternativt avdras anskaffningsutgiftsantagandet. På fastställandet av den skattepliktiga försäljningsvinsten inverkar bl.a. tiden för innehavet och sättet för förvärvet. Beskattningsbar vinst kan uppkomma förutom i samband med transaktioner även vid överlåtelse av egendom på något annat sätt, t.ex. som gåva. Vinster av små överlåtelser är emellertid skattefria. Vinst uppges i samband med deklarationen som kapitalinkomst. Vinsten av varje transaktion eller överlåtelse uträknas separat. Sedan avdragen gjorts från överlåtelsepriset utgör återstoden skattepliktig kapitalinkomst. Skatten är 28 procent.

Skattefria överlåtelser

Om det totala försäljningspriset för sålda värdepapper eller annan egendom än normalt hemlösöre under året varit högst 1 000 euro, är vinsten skattefri, oberoende av hur mycket vinst placeraren har fått. Försäljning av bil eller skattefri egen bostad tas inte i beaktande vid gränsdragningen.

Exempel:

Bodil Berg har i konfirmationsgåva fått aktier, vars anskaffningspris hon inte känner till, men de är nu värda 800 euro. Bodil har behov av pengar och hon besluter sig för att utnyttja skattefriheten för små transaktioner och säljer aktierna för 800 euro.

Skatt utgår inte på försäljningsvinsten av den egna stadigvarande bostaden efter två års oavbrutet innehav och boende. Att byta från en placeringsfonds avkastningsandelar till samma fonds tillväxtandelar och tvärtom är skattefritt, men att byta från en placeringsfond till en annan i samma eller i ett annat fondbolag är inte det.

Anskaffningsutgiftsantagande

En privatperson får vid beräkningen av en överlåtelsevinst utnyttja anskaffningsutgiftsantagandet.
För egendom som ägts i minst 10 år är anskaffningsutgiftsantagandet 40 procent av försäljningspriset och för egendom som ägts en kortare tid 20 procent. För anskaffningsutgiftsantagandet behöver endast anskaffningstiden utredas i beskattningen.

Ifall aktier inom värdeandelssystemet förvärvats vid olika tidpunkter, utgår man ifrån att de äldsta aktierna säljs först, ifall inte den skattskyldiga skriftligen påvisar något annat. Att andra än de äldsta värdepappren har sålts, kan påvisas när exempelvis värdepappren finns på olika värdeandelskonton. Ordningsföljden för förvärvet av aktier på samma värdeandelskonto och ordningsföljden vid en försäljning av dem fastställs enligt den verkliga tidpunkten för förvärvet. Bestämmelserverona gällande ordningsföljden för överlåtelse ändrades i början av år 2008. Anskaffningstiden för en ny aktie som tecknats med en tidigare ägd aktie som grund är densamma som för den tidigare aktien. Om man är tvungen att avgöra inbördes ordningsföljden för förvärvet av den vid nyemission tecknade aktien och den tidigare ägda aktien, har stamaktien anskaffats före den aktie som tecknats med densamma som grund. Eftersom stamaktien och den nya aktien som anskaffats med denna som grund anses ha ägts lika länge är deras anskaffningsantagande lika stort. I fråga om numrerade placeringsfondsandelar kan de sålda andelarna identifieras med hjälp av teckningsnumren.

Eftersom en privatperson för egendom som ägts under 10 år får avdra från försäljningspriset som anskaffningsutgiftsantagande 20 %, återstår som skattepliktig vinst 80 % av försäljningspriset. Då skatten är 28 procent, är överlåtelseskatten 28 % x 80 %, dvs. 22,4 % av försäljningspriset. På motsvarande sätt är skatten på överlåtelsevinst på egendom som ägts minst 10 år enligt anskaffningsutgiftsantagandet om 40 procent 28 % x 60 %, dvs. 16,8 % av försäljningspriset.

Den verkliga anskaffningsutgiften

Ifall den verkliga anskaffningsutgiften, dvs. anskaffningspriset jämte omkostnaderna är större än anskaffningsutgiftsantagandet, är det skäl att utnyttja detta. Avdragsgilla kostnader är t.ex. förmedlingsarvoden och stämpel- eller överlåtelseskatt. Anskaffningsutgiften för egendom som erhållits genom gåva eller arv är det beskattningsvärde som fastställts i arvs- och gåvobeskattningen, ifall den som gåva erhållna egendomen säljs tidigast ett år efter donationen. Även i detta fall kan anskaffningsutgiftsantagandet utnyttjas, ifall det är ett fördelaktigare alternativ.

Exempel:

Albert Aktieägare köpte år 1984 aktier, för vilka han betalade 16 000 euro inklusive omkostnader. Han sålde dem för 100 000 euro. Albert konstaterade att ett 40 procents anskaffningsutgiftsantagande var ett fördelaktigare avdrag än den verkliga anskaffningsutgiften. Hans överlåtelsevinst blev sålunda 60 000 euro, på vilket han betalar i skatt enligt 28 procent 16 800 euro.

Helga Husman köpte år 1989 en fastighet för 60 000 euro, för vilken hon betalade i stämpelskatt 3 600 euro. Helga sålde sitt hus för 84 000 euro. Hon betalade för detta i förmedlingsprovision 2 500 euro, varvid en vinst om 17 900 euro återstod. Skatten på vinsten är 5 012 euro. Avdrag av de verkliga kostnaderna ledde i detta fall till ett fördelaktigare resultat än anskaffningsutgiftsantagandet.

Uträkningen av försäljningsvinsten i specialfall

Anskaffningstiden och anskaffningspriset för aktier som förvärvats på annat sätt än genom vanlig handel varierar enligt hur aktierna erhållits. En del bolag har betalat tillbaka kapital till aktieägarna. Återbetalningen avdras från anskaffningpriset och påverkar beskattningen först då aktien realiseras. Återbetalningen är inte kapitalinkomst och på den uppbärs inte förskottsskatt och inte heller några andra skattemässiga innehållningar. För den återbetalda delen minskar aktieägaren aktiernas anskaffningsutgift. När aktierna senare realiseras är överlåtelsevinsten lika mycket större som återbetalningen eller överlåtelseförlusten lika mycket mindre än den skulle ha varit utan återbetalningen.

Exempel:

Torsten Talför köpte våren 2006 tusen aktier i Elisa Abp till ett pris av 18 150 euro. Elisa Abp återbetalade 1.4.2008 kapital till sina aktieägare 1,80 euro per aktie. Torsten sålde senare Elisas aktier till ett pris av totalt 17 500 euro. Torstens överlåtelsevinst uträknas enligt följande:

Gåva

Som anskaffningsutgift för egendom erhållen som gåva kan avdras värdet vid gåvotillfället enligt gåvobeskattningen eller anskaffningsutgiftsantagandet. Ifall gåvan emellertid säljs innan minst ett år förflutit från mottagandet blir anskaffningsutgiften det belopp som gåvogivaren i tiderna betalade för egendomen eller alternativt kan 20 procent avdras som anskaffningsutgiftsantagande. Gåvomottagaren blir således vid ett innehav under ett år tvungen att betala skatt på den värdestegring som skett under gåvogivarens innehavstid.

Om gåvomottagaren har betalat gåvoskatt för sin gåva, kan han/hon få skattelindring genom att yrka på rättelse. Gåvans värde korrigeras med den skatt på överlåtelsevinst, som gåvomottagaren hade betalat om han sålt gåvan till gåvopriset.

Exempel:

Bosse Begåvning fick av sin farmor andelar i en placeringsfond, vilkas värde i gåvobeskattningen var 15 000 euro. Bosse sålde sin andel två år senare för 17 000 euro och hade inga omkostnader. I vinst fick han 2 000 euro och betalade i skatt på hela summan 560 euro.

Birgit Begåvning fick av sin far en aktiepost på 85 000 euro i april 2008. Fadern hade betalat 15 000 euro för akterna. Birgit blev beskattad i gåvoskatt för aktierna 11 290 euro. Hon sålde i penningknipa aktierna i januari 2009 och får för dem 100 000 euro. Överlåtelsevinsten för Birgits del blev efter avdrag av anskaffningsutgiftsantagandet på 20 procent 80 000 euro, av vilket i överlåtelseskatt utgår 22 400 euro.

* används inte, eftersom anskaffningsutgiftsantagandet är större.

Birgits gåvobeskattning korrigeras enligt ansökan så att från gåvans värde 85 000
euro avdras det ovan uträknade skattebeloppet på överlåtelsevinsten 19 040
euro. På skillnaden 65 960 euro uträknas en ny gåvoskatt 8 244 euro. Skillnaden
mellan den betalda gåvoskatten 11 290 euro och den korrigerade gåvoskatten
3 046 euro återbetalas till Birgit.

Om överlåtelsepriset understiger gängse värde med 25 procent eller mera, betraktas det som en överlåtelse, vilken har karaktären av gåva. Enligt de nya bestämmelserna kan då skattepliktig vinst uppkomma för säljaren, även om ingen nominell vinst uppkommit.

Exempel:

Markus Mark köper av sin far aktier till ett värde av 100 000 euro för 20 000 euro. Markus betalar 8 210 euro i gåvoskatt för sin gåva på 80 000 euro. Fadern har i tiderna betalat 50 000 euro för aktierna. För fadern uträknas en anskaffningsutgift i förhållandet 20 000/100 000, dvs. en femtedel av anskaffningspriset. Som anskaffningsutgift fås således 10 000 euro. Fadern får i försäljningsvinst 10 000 euro på det försäljningspris 20 000 euro, som Markus betalat. Fadern påförs således i skatt 2 800 euro.

Utländska försäljningsvinster

En i Finland bosatt person, dvs. i Finland allmänt skattskyldig (se ordlistan) är skyldig att betala skatt i Finland också på försäljningsvinster som han/hon fått från utlandet. Skatten uträknas på samma sätt som för en inhemsk försäljningsvinst och skatten utgör 28 procent av vinsten. Finland har avtal med många länder för att undvika dubbelbeskattning. I skatteavtalen har i allmänhet överenskommits att försäljningsvinsten på värdepapper beskattas endast av den stat där den skattskyldiga bor, dvs. av Finland för dem som är bosatta i Finland. På motsvarande sätt betalar en person som är bosatt utomlands oftast skatt på en försäljningsvinst i landet där han bor.

I fråga om försäljningsvinster av fastigheter har också landet, där fastigheten är belägen, ofta beskattningsrätt. I många skatteavtal jämställs en bostadsaktie med en fastighet. Då en person är tvungen att betala skatt också utomlands, gottskrivs skatten i Finland. Hur beskattningsrätten fördelar sig bör alltid kontrolleras i skatteavtalet mellan landet där egendomen är belägen och Finland.

Aktier vid emission

Vid en betald emission, dvs. nyemission på basis av ett tidigare innehav uträknas anskaffningsutgiften för aktierna genom att de ursprungliga och de nya aktiernas sammanräknade anskaffningsutgift divideras med antalet gamla och nya aktier. Också anskaffningsutgiftsantagandet kan användas vid uträkning av försäljningsvinsten.

Anskaffningspriset för aktier som erhållits utan vederlag, dvs. vid en fondemission fås genom att dela anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna med antalet nya och gamla aktier.

För teckningsrätter som hänför sig till gamla aktier beräknas inget anskaffningspris, utan vid en försäljning av dem avdras anskaffningsutgiftsantagandet. Anskaffningsutgiften för aktier förvärvade vid emissioner registrerade före år 2005 uträknas på ett annat sätt. Anskaffningspriset för aktier som förvärvats vid avgiftsbelagda emissioner är det verkliga teckningspriset. Alternativt kan anskaffningsutgiftsantagandet avdras. Anskaffningspriset för aktier som erhållits utan vederlag är noll och från aktiernas försäljningspris kan anskaffningsutgiftsantagandet avdras.

Anskaffningsutgiftsantagandet för aktier erhållna vid aktieemission bestäms fortsättningsvis enligt anskaffningstidpunkten för de ursprungliga aktierna. Ifall en aktieägare tecknar fler aktier än till vilka han har teckningsrätter, beräknas tiden för innehavet av de sålunda förvärvade aktierna från teckningstidpunkten för de nya aktierna.

Exempel:

Patricia Placerare har 100 gamla aktier i A, för vilka hon i tiderna betalt 20 euro per styck, totalt 2 000 euro. Hon får år 2005 vid företagets fondemission 10 aktier, varvid hon har 110 aktier. Anskaffningsutgiften för Patricias tidigare aktier delas med 110, varvid anskaffningspriset för hennes aktier blir 18,18 euro per styck.

Patricia Placerare har 100 aktier i B, vilkas anskaffningspris är 10 000 euro. B ordnar 2005 en avgiftsbelagd emission, vid vilken aktieägarna mot en gammal aktie får teckna en ny aktie till ett pris av 50 euro. Patricia använder sig av sin teckningsrätt och hennes aktiers antal stiger till 200. Hon har för de nya och gamla aktierna betalt totalt 15 000 euro. När det erlagda beloppet delas med det totala antalet aktier, blir aktiernas anskaffningspris efter emissionen 75 euro per styck.

Emil Emission ägde aktier i Bolag Abp, till vilka hänförde sig teckningsrätter som han beslöt att sälja. Han fick för dem vid försäljningen 2 euro per styck. Vid beräkningen av överlåtelsevinsten kan Emil som anskaffningsutgift för teckningsrätterna endast utnyttja anskaffningsutgiftsantagandet. Emil hade ägt aktierna under 10 år, varför anskaffningsutgiftsantagandet är 20 procent, dvs. i detta fall 0,4 euro. Överlåtelsevinsten blir 1,6 euro per teckningsrätt.

Kalle Konstig deltog i Soneras emission år 2001. Enligt emissionsvillkoren fick man för två gamla aktier teckna en ny aktie. Sedan tidigare ägde Kalle 200 Sonera aktier, vilka han förvärvat vid Soneras första aktieemission 1998, då aktiens pris var 45 mk. Kalle utnyttjade alla sina teckningsrätter och tecknade 100 nya Sonera aktier till priset 2,7 euro per aktie.

Då Kalle i sinom tid säljer dessa aktier, blir han tvungen att välja, om han beräknar överlåtelsevinsten vid aktieförsäljningen enligt den verkliga anskaffningsutgiften eller om han utnyttjar anskaffningsutgiftsantagandet.

De vid emissionen tecknade aktiernas verkliga anskaffningsutgift är det som Kalle betalat, 2,7 euro per aktie. I samband med sammanslagningen av Telia och Sonera fick Kalle för de vid emissionen tecknade aktierna 151 aktier, vars faktiska anskaffningsutgift erhålls genom att dela anskaffningsutgiften 270 euro med 151. Den faktiska anskaffningsutgiften för aktien blir 1,79 euro. Vid utnyttjandet av anskaffningsutgiftsantagandet beräknas tiden för innehavet av de i 2001 års emission tecknade aktierna ha börjat redan år 1998, då Kalle förvärvade aktierna, på basen av vilka aktierna tecknades vid emissionen.

Vid aktiepartier som köpts vid flera skilda transaktioner blir man tvungen att räkna ut anskaffningsutgiften för varje inköpt parti separat.

Exempel:

Albert Aktieägare köpte aktier i Bolag Abp vid två transaktioner. Första gången 150 aktier till priset av 1 500 euro och andra gången 50 aktier till priset av 375 euro. Vid bolagets emission utan vederlag år 2005 fick han med två gamla aktier en ny, varför Albert för sina 200 aktier fick 100 aktier gratis. Då han sålde alla sina aktier i Bolaget började Albert räkna ut försäljningsvinsten, varvid han var tvungen att räkna ut anskaffningsutgifterna för vardera partiet.

Alberts anskaffningsutgift för den första satsen aktier var 6,66 euro per aktie och för den andra satsen aktier 5 euro per aktie.

Split

När ett bolag spjälker upp värdet på sin aktie, dvs. genomför en så kallad split, förändras antalet aktier. Anskaffningsutgiften fås genom att det ursprungliga anskaffningspriset delas med det nya antalet aktier, dvs. anskaffningsutgiften räknas ut på samma sätt som vid en fondemission. Anskaffningstidpunkten för de splittade aktierna är i beskattningen samma som för de ursprungliga aktierna.

Exempel:

Nora Nokia köpte i mars 1998 100 stycken aktier i Nokia till ett pris av 5,70 euro per styck, dvs. hon betalade totalt 570 euro. I april meddelade Nokia om en delning av det nominella värdet så, att en aktie blev två, varvid antalet aktier Nora ägde steg till 200. Följande år splittades aktien igen i samma förhållande, varvid aktieantalet steg till 400. År 2 000 delades aktien i fyra. Nu hade Nora totalt 1 600 aktier, vilkas anskaffningspris var sammanlagt 570 euro och 0,36 euro per styck.

Aktiebyte och inlösen

När aktierna erhållits vid ett aktiebyte i samband med en företagsreglering, blir anskaffningstipunkten och anskaffningsutgiften för de erhållna nya aktierna samma anskaffningstidpunkt och -utgift som för de gamla aktierna. Om aktieägaren i stället för aktier eller därutöver får en summa pengar, blir han tvungen att för denna del betala skatt på försäljningsvinsten under ifrågavarande skatteår. Ifall aktierna för övrigt byts, beskattas utbytet för vardera partens del som en försäljning. Försäljningspriset är aktiernas gängse värde vid tidpunkten för bytet.

Exempel:

Lars Larsson tecknade 14.11.1994 vid Kansallis-Osake-Pankkis nyemission 3 000 aktier à 6,40 mark, dvs. för 19 200 mark. År 1995 vid den så kallade KOPSYP- fusionen byttes aktierna till Meritas aktier i proportionen 3:1 och Lars fick 1 000 Merita aktier. År 1999 godkände Lars Nordbanken Holdings utbyteserbjudande, vid vilken man för en Merita aktie fick 1,02 Nordbanken aktier. Lars fick 1 020 aktier i Nordbanken, sedermera Nordea. Varken fusionen eller aktieutbytet hade några skatteföljder för Lars.

När han säljer Nordea aktierna är deras anskaffningstidpunkt 14.11.1994 och anskaffningspris 18,82 mark, dvs. 3,17 euro per styck.

Aktier som dividend och bonus

Anskaffningspriset för aktier som erhållits som dividend är i beskattningen aktiens gängse pris vid tidpunkten för förvärvet. Det totala gängse värdet betraktas som anskaffningspris, även om en del av dividendinkomsten utgör skattefri inkomst. Anskaffningstidpunkten för aktierna är den tidpunkt då man fått dem.

Exempel:

UPM-Kymmene betalade i maj 1997 en del av sin dividend med aktier i Rauma.
Värdet på Raumas aktie var vid dividendutdelningen 18,35 euro (109,11 mk). När
Rauma och Valmet fusionerades 1999 ändrades aktierna till aktier i Metso så, att
för en aktie i Rauma fick man 1,08917 aktier i Metso.

Sissel Skog hade 100 aktier i Rauma och har nu 108 aktier i Metso. Därtill fick
hon vid fusionen pengar, eftersom antalet inte stannade vid ett heltal. Aktiernas
anskaffningspris är totalt 1 835 euro och per aktie 16,99 euro.

I samband med privatiseringen av statsbolag har privatpersoner erbjudits bonusaktier.
I beskattningen anses bonusaktierna vara en rabatt på priset, varvid det
ursprungliga anskaffningspriset divideras med det nya antalet aktier.

Exempel:

Elin Energi tecknade 1995 tusen aktier i Neste till styckepriset 78 mark. Då hon
haft aktierna ett år, fick aktieägarna en bonusaktie för innehavet av tio aktier. Antalet
aktier som Elin ägde steg till 1 100 aktier. Då Imatran Voima och Neste fusionerades,
fick Elin med en Neste aktie 5,5 aktier i Fortum. Efter fusionen hade hon
sammanlagt 6 050 aktier.

Elin beslöt att sälja en del av aktierna och började tänka över beskattningen av
försäljningsvinsten på sina aktier. Anskaffningsåret är 1995, då hon tecknade aktierna
i Neste. Anskaffningspriset för totalantalet aktier är 78 000 mark som hon
då betalade för Neste aktierna. Då anskaffningspriset delas mellan det sammanlagda
antalet tecknade och senare erhållna aktier blir priset för en aktie 12,89
mark, dvs. 2,17 euro.

Elin Energi hade våren 2005 1 000 aktier i Fortum. Till henne betalades som dividend
kontant 0,58 euro per aktie. Dessutom fick hon 250 aktier i Neste Oil, vilkas
värde var 15 euro per aktie, sammanlagt 3 750 euro. Värdet på Elins dividender
är 580 euro + 3 750 euro = 4 330 euro, för vilket hon betalade skatt.

Anskaffningstiden för de Neste Oil aktier, som Elin fick som dividend, är april
2005 och anskaffningspriset 15 euro per aktie.

Vid delning, dvs. diffusion erhållna aktier

Då från ett bolag avskiljs en del till ett självständigt listat bolag, sker en delning, dvs. en diffusion. Därvid delas bolaget i minst två nya bolag. Till aktieägarna i bolaget som delas ges i allmänhet som delningsersättning aktier i det nya bolaget. För mottagandet av aktier i det nya bolagets blir det inga skattepåföljder för aktieägaren. Vid beskattningen av försäljningsvinsten anses tiden för innehavet ha börjat då aktieägaren förvärvat aktierna i bolaget som delades. Det ursprungliga anskaffningspriset delas mellan aktierna. Delningsförhållandet är det skäl att utreda hos ifrågavarande bolag. I allmänhet sänder bolaget ett brev, av vilket delningsförhållandet framgår. Brevet är det skäl att spara för beskattningen.

Exempel:

Lasse Hackspett hade aktier i Lassila & Tikanoja, då man år 2001 beslöt dela bolaget i två bolag. Med en aktie fick man en aktie i det nya Lassila & Tikanoja och en aktie i J.W. Suominen Bolagen. Anskaffningsutgiften för den gamla aktien delas som anskaffningsutgift för de nya aktierna så att 71,6 % av den gamla anskaffningsutgiften övergår till anskaffningsutgift för aktierna i det nya Lassila & Tikanoja och 28,4 % till anskaffningsutgift för aktierna i J. W. Suominen Bolagen. Lasse hade betalat för de gamla aktierna 12 euro per styck. Anskaffningsutgiften för hans aktier i det nya Lassila och Tikanoja är 8,59 euro och anskaffningsutgiften för hans aktier i J.W. Suominen Bolagen 3,41 euro.

Henry Hård hade 100 Kone aktier, då bolaget delades. Han hade för aktierna betalat 6,90 euro per aktie. Henry fick för de ursprungliga Kone aktierna 100 nya aktier i Kone och 100 aktier i Cargotec. Efter delningen var anskaffningspriset på Henrys Kone aktier 4,45 euro och på Cargotecs aktier 2,45 euro, eftersom anskaffningsutgiften för de nya Kone aktierna var 64,5 % av det delade bolagets ursprungliga anskaffningsutgift och för Cargotecs aktier 35,5 %.

Konvertibla skuldebrevs- och optionslån

Konvertibla skuldebrev kan i enlighet med lånevillkoren bytas ut till aktier. Utbytet utlöser ännu inte beskattningen av försäljningsvinsten. Vid försäljningen av aktierna anses deras teckningstidpunkt vara samma som det konvertibla skuldebrevets och aktiens anskaffningspris det konvertibla skuldebrevets och aktiens sammanräknade teckningspris.

Till ett optionslån hänför sig optionsbevis, som på vissa villkor berättigar till teckning av nya aktier i bolaget. Skuldebrevet och optionsbevisen kan säljas separat. När man gör så, anses anskaffningsutgiften för optionslånets skuldebrev vara lånets gängse värde vid emissionstidpunkten. För optionsbevisets del kan man också utnyttja anskaffningsutgiftsantagandet. Anskaffningstidpunkten för aktier som förvärvats med optionsbevis är den samma som anskaffningstidpunkten för optionsbevisen.

Optioner erhållna som kund

Om ett företag till sina kunder utan vederlag delar ut rätttigheter, dvs. optioner att teckna aktier i bolaget, såsom Stockmann har gjort, är optionernas anskaffningspris 0. När aktierna som tecknats med optioner säljs, är deras anskaffningspris det pris som betalats för aktierna och anskaffningstiden aktiens bindande teckningstid.

Tjänsteoptioner

Tjänsteoptioner, dvs. en på ett arbetsförhållande grundad rätt att teckna eller få aktier till ett lägre pris än gängse, beskattas som förvärvsinkomst. Skatten betalas det år, då optionen utnyttjas. Fördelen som optionen medför adderas till förvärvsinkomsten för ifrågavarande år och marginalskatteprocenten avgör skattebeloppet.

Optioner och terminer

En vinst i handeln med optioner och terminer utgör skattepliktig kapitalinkomst. Vid handeln med terminer får emellertid inte anskaffningsutgiftsantagandet avdras. Från försäljningspriset på terminer får anskaffningspriset avdras samt omkostnaderna vid köp och försäljning

Warranter

Beskattningen av en försäljningsvinst eller -förlust gällande warranter sker på samma sätt som i beskattningen för övriga värdepapper, dvs. man räknar ut den verkliga vinsten eller utnyttjar anskaffningsutgiftsantagandet. Som warranternas anskaffningspris betraktas det pris som betalats för warranterna ökat med eventuella köp- och försäljningskostnader. Om man idkar handel med warranter, är det osäkert hur aktiernas anskaffningspris räknas ut.

Försäljningsförlust

Försäljnings-, dvs. överlåtelseförluster får avdras endast från försäljningsvinster under det skatteår, som förlusten uppkom och under de tre följande åren, men inte från övriga kapitalinkomster. Redogörelse för förlusten måste göras i deklarationen för det år under vilket förlusten uppkommit. Gamla förluster avdras först. Om emellertid den totala anskaffningsutgiften och överlåtelsepriset för under året sålda värdepapper eller för övrig egendom än normalt hemlösöre varit högst 1 000 euro, kan överlåtelseförlusten inte avdras. Vid gränsdragningen beaktas inte en försäljning av stadigvarande bostad eller av sedvanligt hemlösöre.

Exempel:

Bosse Berg har köpt aktier i bolaget A för 200 euro och aktier i bolaget B för 850 euro. B aktiernas värde har sjunkit och är bara 200 euro. Ifall Bosse säljer endast bolagat B:s aktier, förblir en överlåtelseförlust på 650 euro oavdragen. Därför lönar det sig för honom att sälja även bolaget A:s aktier. Eftersom under skatteåret anskaffningsutgiften för de sålda aktierna är över 1 000 euro, får Bosse avdra överlåtelseförlusten för B:s aktier.

Som överlåtelseförlust betraktas även en option som utlöper värdelös eller ettvärdepapper som slutgiltigt förlorar sitt värde exempelvis vid en konkurs.

Överlåtelseförlusten av en egen bostad eller sedvanligt hemlösöre är i allmänhet inte avdragsgill. Endast i fall där förutsättningarna för skattefrihet för en bostads försäljningsvinst inte uppfylls, är försäljningsförlusten avdragsgill. Med andra ord får man avdra försäljningsförlusten för en egen bostad om bostaden inte varit i ägarens ägo och eget bruk kontinuerligt under två år.

Den förlust som uppstår när återköpsvärdet för en placeringsförsäkring är mindre än det belopp, som placerats i den, kan inte avdras.

Exempel:

Allan Arvtagare sålde för 67 000 euro den sommarstuga han ärvt och vars värde i arvsbeskattningen var 75 000 euro. Därtill betalade han 2 600 euro till fastighetsförmedlaren. Han hade inga försäljningsvinster under försäljningsåret. Allan uppgav sin förlust på 10 600 euro i sin skattedeklaration.

Följande år fick Allan en försäljningsvinst på 5 000 euro vid sin aktiehandel. Beskattaren drog av föregående års förluster från vinsten och Allan behövde sålunda inte betala skatt på sin försäljningsvinst. För Allan återstod en outnyttjad förlust
på 5 600 euro, som han kan utnyttja ännu under de två följande åren, ifall han
säljer något med vinst.

Överkurs på masslån

På handeln med masskuldebrev tillämpas de bestämmelser, som gäller för en överlåtelsevinst och -förlust. Om placeraren alltså betalar överkurs för ett masskuldebrev kan han avdra överkursen som överlåtelseförlust först då masskuldebrevet förfaller eller då han säljer det.

• Föregående: Beskattningen av försäkringsplaceringar
• Följande: Ränteavdrag och underskottsgottgörelse