Börsstiftelsen

Ränteplaceringar

Den viktigaste delen av avkastningen på ränteplaceringarna är i allmänhet räntan, som oftast är känd på förhand. Den vanligaste och mest kända ränteplaceringen är en deposition. Långsiktiga ränteplaceringar är bl.a. masslån, såsom obligationer. Kortfristiga ränteplaceringar eller ränteinstrument är penningmarknadsinstrument, såsom statens skuldförbindelser samt placeringsoch företagscertifikat. Vid utgången av masslånens och penningmarknadsinstrumentens låne, dvs. löptid, betalas det investerade kapitalet tillbaka.

Riskerna med lånen växlar enligt låntagaren, dvs. emittenten, arten av lån och lånetiden. Den största risken är förknippad med med återbetalningsförmågan hos lånets emittent, varvid man talar om krediteller emittentrisken. De tryggaste alternativen är masslån som staten och andra offentligrättsliga samfund emitterat och mera riskfyllda är masslån emitterade av företag samt kapitallån.

Ränteavkastningen är lägst vid alternativ med minst risk och högst vid masslån som är förenade med störst risk. Värdet på ett masslån växlar enligt förändringarna i den allmänna räntenivån under lånetiden. Om räntan som betalas för lånet är fast och räntenivån stiger högre än räntan som betalas för det gamla masslånet, sjunker lånets pris och tvärtom. Ränteförändringarna orsakar en ränterisk, som är minst vid placeringar i kortfristiga penningmarknadsinstrument och störst vid placeringar i långsiktiga masslån.

Räntan på lån med rörlig ränta följer förändringarna i räntenivån på marknaden.

Masslånsplaceringen kan ofta säljas tillbaka under lånetiden endast till den bank som skött emissionen och som också fastställer återköpspriset, vilket är bundet till respektive räntenivå. Eftersom masskuldebreven saknar en offentlig sekundärmarknad för den vanliga spararen, är det i allmänhet skäl att bereda sig på att hålla en masslåneplacering lånets hela löptid.

Aktier

Aktier är ett attraktivt placeringsobjekt, eftersom de har varit det lönsammaste alternativet som långsiktiga placeringar. Hur aktiekurserna utvecklas kan emellertid ingen veta på förhand och därför är aktieplaceringarna förknippade med risker. Världsekonomin och även de ekonomiska konjunkturerna för enskilda länder kan förändras av olika skäl och ge impulser t.o.m. till snabba uppgångar och nedgångar. Särskilt på kort sikt är det därför svårt att bedöma avkastningen. Den risk som orsakas av den allmänna utvecklingen av aktiekurserna kallas marknadsrisk, och leder till att nästan alla aktier sjunker. En annan osäkerhetsfaktor är emellertid varje bolags egen framgång, som inverkar på aktiens pris. Den kallas företagsrisk.

Spararen kan minska sin marknadsrisk genom att placera sina tillgångar såväl i aktier som i ränteinvesteringar. Företagsrisken däremot kan minskas genom att placera i många olika företag, som är verksamma inom olika branscher. Placeringsfonderna erbjuder färdiga alternativ för att minska dessa risker.

Derivater

Idag utnyttjar man, särskilt vid den professionella förvaltningen av tillgångar ofta derivatinstrument. Derivaterna kan användas för att hantera de risker som är förknippade med värdepapper samt också för att skaffa större avkastning. Med hjälp av derivatinstrument fördelas risken med placeringarna mellan dem som agerar på värdepappersmarknaden så, att risken överflyttas på dem som är benägna att ta risker, medan däremot de försiktigare parterna minskar sin risk.

Derivaterna indelas i optioner, futurer och terminer. Optionsavtalet är villkorligt, dvs. de som investerat i en option kan välja att genomföra köpet eller inte. Futuroch terminavtalet däremot är bindande, dvs. transaktionen ska genomföras vid utgången av avtalstiden. Som medel för riskhanteringen fungerar optioner och futurer på samma sätt. Handel med optioner och futurer idkas på derivatbörsen.

Placeringsfonder

Placeringsfonderna placerar i alla objekt som beskrivits tidigare och också i andra fonder. I placeringsfondens stadgar och förenklade fondprospekt redogörs för huruvida fonden placerar i aktier, ränteobjekt eller i bägge och om den använder sig av derivatinstrument för att skydda sig eller om den genom dessa tar ökade risker för att uppnå en större avkastning.

Spararen kan välja mellan tre huvudalternativ: räntefond, aktiefond och blandfond. Placeringsfonden är ett gott alternativ och ett tillägg till direkta aktieoch masslånsplaceringar och den lämpar sig också för att minska risken med direkta placeringar genom att förbättra riskspridningen. I en placeringsfond kan man placera även mindre belopp och trots det är placeringen alltid spridd på många olika värdepapper. När man för att minska riskerna eller för att skaffa tilläggsavkastning vill sprida placeringarna till olika länder eller geografiska områden, till exempel utvecklingsmarknader, är placerande i placeringsfonder det mest praktiska sättet.