Kapitalplacerare som finansiärer av tillväxt

01.10.2013

Börsnoteringar som exitalternativ har varit ointressanta för finländska kapitalplacerare, åtminstone på den senaste tiden. Man måste emellertid lösgöra sig från innehav för att nya placeringar ska kunna göras. En börsnotering säkerställer fortsatt tillväxt i delvis inhemsk ägo. Även privathushåll kan äga aktier i företag som introduceras på börsen. Under de senaste åren har kapitalplacerarna sålt sina innehav främst till varandra. Är en börsnotering av placeringsobjekt ett alternativ? Börsstiftelsen arrangerade ett seminarium om temat.

Detalj

Jan Vapaavuori, näringsminister med ansvar för finansmarknaden, befarar att tillväxtföretagen kommer att hamna i trångmål. När bankerna skärper sina solvenskrav, beviljas inga högrisklån. I och med regleringsreformen beviljas lån till företag som skulle få finansiering även från andra ställen.

Det är tillväxtföretagen som skapar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen, men ändå lider dessa nationalekonomiskt viktiga företag av att en välfungerande kapitalmarknad saknas i Finland. Seminariets viktigaste fråga utkristalliserades i marknadens likviditet och dess knapphet.

Börsnoterade företag har under finanskrisen gynnats av möjligheten att skaffa mer kapital av ägarna genom aktieemissioner. Företagen har utnyttjat denna möjlighet och på detta sätt har placerarna aktivt deltagit i finansieringen av börsbolag. Talvivaara, Componenta, Finnlines, Ixonos och Zeeland är exempel på senaste tidens aktieemissioner.

Kapitalplacerarna är viktiga finansiärer för tillväxtföretag, eftersom de för med sig pengar och kompetens till många onoterade företag. Målet är att utveckla placeringsobjektet och sälja innehavet vidare med vinst. Ifall man inte gör sig av med aktuella placeringar kan man till slut inte göra nya placeringar, och därför är det viktigt med en fungerande exitmarknad.

Kapitalmarknaden behöver börsintroduktioner

Om man vill ha kvar introduktionsalternativet, måste man emellanåt använda det, påminner Börsstiftelsens verkställande direktör Sari Lounasmeri. Dessutom kan möjligheten att sälja innehavet till privathushåll öppna nya placeringsmöjligheter för kapitalplaceraren. Ofta bedömer man vilka de eventuella lämpliga köparna kunde vara redan när placeringen görs. Privathushåll kunde även vara intresserade av företag för vilka det inte finns en naturlig industriell köpare.

Finansministeriet och Balance Consulting genomförde i juni en enkät bland företag om deras villighet till en börsnotering, och som väntat utgjorde dividendbeskattningen den största tröskeln. Andra orsaker var en rädsla för kostnaderna för börsnotering, avsaknaden av kunskap samt ägarnas vilja att bevara kontrollen inom företaget.

På seminariet konstaterades att de ekonomiska faktorerna ofta inte talar för en introduktion, då man får ett bättre pris av en annan kapitalinvesterare eller en industriell köpare. Den knappa handeln, bristen på likviditet lades fram som en anledning till detta, men även frågan om förtroende lyftes fram. En viss misstro råder på marknaden, och därför är placerarna inte redo att betala fullt pris för företaget vid emissionen i samband med en börsintroduktion.

Enligt Juha Peltola, ordförande i kapitalplacerarföreningen FVCA, är marknadens förtroende A och O.

–  En börsnotering hamnar ofta på efterkälken. Det är viktigt att identifiera rätt tidpunkt för börsintroduktionen. Ett halvfärdigt företag kan inte introduceras, det är en risk, säger Peltola.

–  I de övriga nordiska länderna introducerar kapitalplacerarna företag på börsen i jämn takt, så som man gjorde i Finland ännu på 1990-talet. Nu har de finländska kapitalplacerarna lagt sig till med gröna värderingar och återvinner företagen genom att sälja dem till varandra, säger Lauri Rosendahl, verkställande direktör för NASDAQ OMX.

Advokat Janne Lauha, partner på Castrén & Snellman, jämför börsintroduktion med ett företagsförvärv: det handlar om papper och möten. Inga betydande skillnader förekommer nödvändigtvis i processernas längd eller kostnad.

En liten signal skulle vara tillräcklig

Överdirektör Juhana Vartiainen på Statens ekonomiska forskningscentral är inte den enda som gärna talar om Sveriges ekonomi. I Sverige är kapitalmarknaden likvid, och en väsentlig skillnad mellan marknaderna i Finland och Sverige är att små och medelstora institutioner saknas på placerarfältet hos oss.  Ett särdrag är även att 46 procent av Helsingforsbörsens marknadsvärde på 132 miljarder euro är i utländsk ägo. I Sverige är motsvarande procentandel 28. I Finland finns det 830 000 privata aktieplacerare, medan antalet i Sverige är drygt 2 miljoner.

För att förbättra likviditeten vore det viktigt att säkerställa att det finns tillräckligt med olika typer av placerare på marknaden. Fusionerna av pensionsbolag har minskat antalet placerare. I Sverige är även placeringsbolagen viktiga medelstora placerare.

Men mindre placerare behövs också. Privathushållen kan aktiveras till exempel genom skattelösningar. I Sverige används placeringskonton, där placerarna kan handla utan skattepåföljder. I Finland används konton för långtidssparande avsedda för pensionssparare, så kallade PS-konton, men dessa är bundna till pensionsåldern och man får tillgång till besparingarna först när man fyllt 68 år. Samma modell kunde även användas för att aktivera placerare genom en regeländring. Placeringarna skulle göras skattefritt på kontot och skatten skulle betalas först när tillgångarna lyfts från kontot, när placeringarna tas hem.

På en fungerande marknad finns det tillräckligt med placerare samt lämpliga lagar och regler, och hos oss finns det utrymme för utveckling inom alla dessa områden.

Marknaden för masskuldebrev utvecklas

Vapaavuori kommer även med goda nyheter i diskussionen. Hittills har masskuldebrevslånen varit något som de största företagen har sysslat med, men nu utlovas en förbättring inom marknadens likviditet. EK leder en arbetsgrupp där man bereder en öppning av masskuldebrevsmarknaden för små och medelstora företag. Det är även en positiv signal att Finnvera tar rollen som ankarinvesterare. Syftet är att Finnvera i framtiden ska kunna investera i sm-företags masskuldebrevslån.

Rosendahl säger att First North-bondmarknaden, som verkar framgångsrikt i flera nordiska länder, även kommer till Finland. Detta skapar ytterligare möjligheter för företagen att skaffa främmande kapital på marknaden.

I augusti offentliggjordes regeringens strukturpolitiska program, enligt vilket ”För att trygga tillgången på företagsfinansiering främjas skapandet av en masskuldebrevsmarknad för små och medelstora företag samtidigt som sätten för att förbättra verksamhetsförutsättningarna för börsen och sänka tröskeln för tillväxtföretagens börsintroduktion utreds”. Det står klart att regeringen anser att det är viktigt att främja värdepappersmarknaden. Det behövs åtgärder från både den offentliga makten och marknadsaktörerna.

Minister Vapaavuori uppmanade de kapitalplacerare som var närvarande att introducera sina målföretag på börsen för att penningmarknadens ekosystem ska fungera. – Kapitalplacerare är den viktigaste finansieringskanalen för företag med snabb tillväxt, säger Vapaavuori.

Share article

Kommentarer